Cissi

Herregud, vart ska jag börja?
Ska jag gråta eller vara glad?
Så konstigt att man kan känna sig lycklig men ändå så ledsen på samma gång.

Miran är borta från AIK, på riktigt. Fastnade för han ända från dag 1.
Det känns lite som om man har gjort slut med någon efter ett 4 års långt förhållande.

Jag är så jävla glad över att AIK vann igår med 4-1 och att Miran fick göra hattrick. Vilken avslutning för honom.
Kunde inte ha blivit bättre! AIK spelare riktigt bra för en gångs skull och det var riktigt bra tryck på läktaren.

När matchen var klar och spelarna avtackade och jag påväg till förrådet med syrran, hör jag någon ropa mitt namn. Jag vänder mig om och få se Charlee Mian stå där med Miran.  Jag trodde jag skulle dö för en sekund.
Jag fick en kram utav Miran och sa grattis, bra spelat och lycka till. Han log till mig med hans fina lende och sa tack så mycket.
Fan asså jag kommer sakna det där leendet. Shit vad jag blev lycklig efter den där kramen. Betyde sjukt mycket!

Jag vet inte hur jag ska tacka Charlee för det han gjorde. Helt underbar person! TACK TACK!

Jag böjade såklart störtböla inne i förrådet av både sorg och lycka. Min "bror" Frida och min syster Frida fick trösta mig. De började gråta för att jag grät. Tror inte riktigt någon förstod/förstår hur mycket jag gillade/gillar Miran.

Både jag och Miran fick ett perfekt avslut. Kan inte bli bättre!
Alla i laget satte sig på knä, mitt på Råsundas vackra gräs och bockade sig för Miran, kärlek.

TACK Miran för allt du gjort för klubben och tack för att du är så fin haha.

   

 
  

KRAMIS